naiv

jag är medvetet naiv och tänker mitt i allt att det kanske är så att D är på väg hit utan att säga det till mig, för att överraska mig. jag hoppas fast en del av mig cyniskt tjafsar emot. varför jag gör så, jag vet inte. jag blir bara mer medveten om hur tomt det plötsligt blev, och hur kallt det känns där jag går i mina rum, rastlös och utan mål.