girlpower

Mitt i en tugga stelnar jag till och vänder mig till D:
"Men, du äter ju frukost! Du äter ju inte frukost!"

Det brukar han inte göra. Det går att prata med honom på morgonen innan han fått i sig sitt kaffe men det är inte säkert att man vill.
Men nu äter han frukost. Sover bättre. Dricker grönt te istället för kaffe dygnet runt.
Jag vet inte om jag borde skrika GIRL POWER med skratt i rösten eller bara nicka och inte säga något alls.

Mornarna här består av OS (japps, jag följer OS och jag är den som skriker till TV-n att åkarna och spelarna ska skynda sig, KOM IGEEEN!) och vissa låtar: Bright Eyes "first day if my life" och Belle&Sebastians "Dog in Wheels". Eler Isobel Campbell/Mark Lanegans " the false husband" och "Deus ibi est"(min personliga favorit)

Igår satt vi på nån servering (D försöker lära mig att dricka öl. Förstå; jag dricker inte öl. Men nu har jag druckit det i två dagar på rad. Jag börjar bli lite skraj för mig själv... När vi var i Köpenhamn köpte D öl till mig och jag ryckte på axlarna efter att ha rynkat näsan en stund men jag gav upp det och drack upp ölen, hävdandes "When in Denmark!") och kollade på damhockey. D fick snabbt äta upp att han inte tycker damhockey och damfotboll är "lika underhållande som vanlig fotboll". (Jag tror inte att jag kallade honom idiot så att han hörde*hehe*) för det var inte bara jag som satt och Ooh-ade och ropade "MEN SKJUT DÅ!" till svenskorna.
Närå, han är ingen idiot. Inte det minsta. Han är ungefär lika ironisk som jag är; det säger en hel del om hur våra samtal ter sig, jag undrar hur de låter för utomstående egentligen. Men vem fan bryr sig egentligen?

Men idag är det väl dags att börja tänka på att återvända hem. Jag kan tänka mig att stanna lite till men när det är dags att återvända hem så är det helt enkelt dags att återvända hem igen.
Det är lördag idag och jag vet inte vad vi ska göra ikväll. Jag ska kolla tågpriser nu, och blogga lite medan D tvättar.

Det märkliga med hela min vistelse här är att det inte känns speciellt märkligt. Inte pinsamt eller dumt eller nått. Jag fick ganska snabbt ihop hans verkliga jag med bilderna och rösten jag hade hört innan, och orden via msn. Jag tror jag sa det vid något tillfälle tidigare i veckan.
"Det underliga med det här är att det inte känns speciellt underligt".
Och D som svarade "Nä. det känns bara naturligt".