060215

D påpekar någon gång under dagen att jag är tystlåten.
Jag vet inte vsd det beror på egentlligen; det är bara en sådan dag helt enkelt. Jag betraktar, grubblar och insuper intryck. Jag vet att allt detta kommer att återvända till mig mycket senare, ett ögonblick som jag kanske glömmer nu kommer upp igen i minnet och jag reflekterar över det på ett sätt som inte är möjligt just nu.
Nu är jag mitt inne i det här, vi åker ut till västra hamnen och jag ser turning torso på nära håll och måste säga att jag är, om inte extremt imponerad(principen håller mig tillbaka) så i alla fall en smula road och aningens förtjust.
Men det är disigt och dimma, man ser inte Danmark idag.

Någonstans i stan äter vi först mat, sen fikar vi igen och stöter på en kompis till D, och då kan jag prata igen. Jag vet inte vad allt beror på. Kanske sällskapet och platsen eller så var det bara dags.
Men sen kommer det tillbaka igen, tystnaden inåt mig själv, ett slags betraktande utifrån.

Imorrn ska vi till köpenhamn tänkte vi. Där har jag inte varit.