Charmerande

Jag antar att ni vid det här laget har insett hur in i helvetes charmad jag faktiskt är av D.
Jag tror han vet det han med.
(Jag inser när jag säger ordet 'charmig' i huvudet att jag låter lite som en operasångerska i en svartvitt svensk film a 1947; 'Charmeeeerande! Helt enkelt fabulööööst!'
Teaterapa, vad är det? )

Snart ska vi kolla på Vanilla sky ihop. Via msn. Det är sånt man gör när det är 47 mil hem till den andra och man inte riktigt kan komma över för att se filmen ihop. Jag vill egentligen inte se den men ser för hans skull. Det är något med filmen som är olustigt som fan. Jag ska nog fundera på varför ikväll. Och måste ju i samma veva påpeka att den spanska/brasilianska(/vad det är nu är) versionen är mycket bättre.