söndag, juli 31, 2005

Ekelöfdikten jag letade så efter

Men på annan ort har jag lärt
underjordens hemskhet:
Här är underjordens leende
Här finns minuter och sekunder
och den blanka randen mellan hav och himmel.
Här finns den korta katastrofen och det korta utbrottet av glädje.
men du, var finns du, Sorg
som man kunde kasta sig i havet efter?

Natten kommer och månen går upp
Jag öppnar alla fönster
Jag vet att hon vid min sida älskar mig
men är det verkligen hon.

Gunnar Ekelöf ('Strountes' 1955)