länge leve...

När man misslyckas med spelet jag spelar(nu under dagarna när det knappt ringer alls och jag vill hem hem hem för det är fredag och jag längtar efter Örebro) så skrattar en kille i spelet hånfullt åt en. Men bara om man gör sämre än sitt bästa resultat.

När jag hört hånskrattet några gånger börjar jag fundera på om man inte borde kunna välja alternativa skratt eller kanske repliker. Jag tror jag hellre hör en röst i stil med Jim Carreys fån-röst som säger 'You SUCK but please try again!' och gången efter 'Well, Honey, YOU STILL SUCK, but please try again!'
eller så hör man bara ett högt pruttljud och ett asgarv.


Nu är det bara en timme och tjugo minuter kvar tills jag slutar. Den sista timmen ska jag sitta själv. Så ansvarig känner sig den ordinarie att hon kan dra. Eller så tycker hon kanske att jag klarar mig utmärkt på egen hand och är det något speciellt så säger jag till alla 'Det är fredag och alla har gått hem så återkom på måndag igen'.
Jag är mest orolig för att jag kommer bli otroligt pinknödig innan klockan är fyra, så att jag får sitta och hoppa här och försöka överleva.

På radion pratar de lite om den 14-åringa örebroflickan som fick avdrag på sitt skadestånd för flera våldtäkter och för att sett sin mamma mördas av sin styvfar, avdrag för att de inte tycker hon lidit tillräckligt mycket för 600 000 kr men tillräckligt för 500 000 kr...
Jag skäms så oerhört mycket för de människor som rättfärdigar sånt där, som sätter ett pris på minnena som hon så självklart kommer att dras med hela sitt liv. För priset de sätter på värderingar, för att de stöder andra värderingar i samhället där de borde säga stopp.
Länge leve rättssystemet.....