Jag vill ha ett hus vid havet.

Tanken på ett annat typ av liv kommer för mig igen. En annan verklighet bortanför staden, oväsenet, sirener och hets. Hur ska man hinna, och räcka till, till allt man måste och allt man vill? Jag längtar liv, inte behov. Jag har behov av mer liv och längtan. Jag är lycklig en stund av dagen, men är lycka en belöning, eller ett pris på ens sinne? Och är det inte märkligt att en enda timme elände kan störa en annars perfekt dag?