men sen då?

det bekymrar mig nog mer än jag till en början vill erkänna, det här med naturen och polerna som smälter och gifter som tränger genom och människor som bara fortsätter som om det är helt okej, som om allt det här som händer är någon annans lott att fixa till för att de ska ha det så bekvämt som möjligt.

ändå anar jag en revolt. vi kommer att bli tvingade till förändringar om inget sker snabbt. Elransonering kanske, men andra saker med. I slutänden kanske man får ansöka om att ha bil och då måste den vara miljöregistrerad. I slutänden kommer man bli tvingad till sopsortering och det är klart att inget händer för de stora männen vill inte släppa ifrån sig pengarna som vårt leverne skapar. de vill inte ändra på något för då måste de ändra sig själva.

...och ärligt talat: hur många vill förändra sitt sätt att leva för att deras barnbarn ska kunna andas och äta mat som inte är hela syntetisk. Hur många vill sluta ta bilen till och från jobbet, hur många vill släcka lampor och stänga av datorn efter en timmes användning. Hur många är egentligen beredda att ge upp sin vardagsbekvämlighet för att ta ansvar för sin del av jordklotet. Hur många är beredda att sluta handla kläder och prylar, nya mobiler och dra ner på vissa matprodukter för att vi ska kunna leva om 20 år?

revolten ligger i alla, men fårskocken som skapats genom konsumentsamhället kommer inte sluta rusa om man inte placerar en fet vägg framför dem och tvingar dem att stanna.


och är det inte vattumannens tidsålder nu? tiden för den stora mänskliga förändringen, det stora uppvaknandet? Låt oss säga att det blir faktiska förbud för att miljöförstöringen ska stoppas: Kommer människor göra uppror? Antagligen.
Men sen då? Kommer det ske en andlig förvandling så att kyrkorna och andliga samfund(allt från new age till strikta sekter) kommer uppsökas av de där som vill ha en mening med allt som sker. Eller kommer den nya förvirrningen"Vad ska vi göra nu. Vart ska vi ta vägen, vad är meningen med livet om vi inte får konsumera?" leda till övervåld och ännu fler korkade fårskockar som samlas kring sina olika övertygelser (Och, ärligt talat: vad skulle egentligen vara skillnaden mot nu. Hello Kitty-gruppen byts ut mot "vi vill ha våra datorer tillbaka"-möten? Människan skulle vara den samma)?

ELLER vågar man vara positiv och tänka att människor kanske fattar allvaret i det här och inte bara rycker på axlarna åt det. Att de faktiskt vågar stå för sig själva och våga ta ansvar för sina liv och sitt konsumerande och därigenom skapar en enhet större än någonsin tidigare? Att de någonstans inser att det finns ett annat liv att leva, bortom prylarna och ytligheten? Att man finner nya sätt att mötas ute på gatorna istället för att samlas på internets alla sajter och leva bakom masker.

Vi får se.
'
'
'
'