det inre hjärtat

För ett ögonblick tänkte jag på allt det där jag vill skriva. Det där som bultar i mig likt ett extra hjärta i mitt bröst. Drömmarna som vilar, och drömmarna som plötsligt kastar sig över mig som hunger. Så mycket man vill göra, så många människor man skulle vilja vara som, och det enda man gör är att gå och lägga sig som vanligt, ignorerandes det där extrahjärtat, ignorerandes det där man känner, blundandes för bilderna man får. Idag var jag i en lägenhet där någon levt ett argt liv. Väggarna var stumma och luften död. Jag kände att jag skulle vilja bo i den lägenheten i bara några månader för att rensa bort och föra in nytt liv, dra in ljus i det slitna golvet, få det stumma rummet att andas, få oroligheten i sovrum och hall att ändra form. Under mina vanliga öron finns en annan hörsel. Under mina revben finns en annan röst, och det är om kvällarna när jag sitter och snart ska somna som jag lyssnar vaksamt på det inre hjärtat och de drömmar som fortfarande kastar sig hungriga mot mitt medvetande så snart jag somnar, vaknar, stillar alla ord och all yttre oro. Det finns ett Jag, och det, för mig, är värdefullt.