bara vara vänner

Jag vet inte varför egentligen, eftersom jag inte hade speciellt mycket gemensamt med dem när vi gick i skolan, men idag gick jag med i stayfriends.se bara för att.. för att... Ja, bara för att.
För att jag är nyfiken? För att jag vill visa andra att jag lever? Eller är det för att man vill skriva ett slags öppet brev till de där människorna som man på många sätt hatade men sen glömde bort ansikte och namn på?

"Hej, jag gick i högstadiet med dig. Du minns mig säkert inte ens. Jag är numera bosatt i Malmö med min pojkvän och är arbetslös och har fortfarande ingen större aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag är inte lika nördig och naiv som jag var i högstadiet och jag kan fortfarande se igenom dina ynkliga försök till förtryck. Det är bara det att jag inte längre tar åt mig av det, sådär som jag gjorde då."

Samtidigt vet man ju att alla förmodligen mådde lika pissigt då. Tog åt sig lika mycket, var lika skraja och hormonstinna. Men insikten om egotrippen i att alltid vara inne i sitt eget huvud lägger sordi på hämndbegäret; ingen upplevde skolan på samma sätt som jag, och alla upplevde den nog på samma sätt. Men jag saknar min engelsklärare Dollan. Jag har mailat skolan om henne, om de vet vart hon tog vägen sen och var hon är nu men ingen vet. Hon var 27 när vi började sjuan. Då tyckte man det var gammalt. Vi satt i matsalen när hon sa hur gammal hon var. I matsalen med pelarna, den som låg närmast musiksalen. I samma bord satt Therese, hon som alltid spottade när hon pratade, och sa att det vita på apelsiner gav en cancer om man åt det. Hon sa alltid en massa sånt "Om du gör sådär kommer du dö!". Det var inte förän långt senare som jag insåg att jag tagit till mig och burit med mig det hon sagt och tagit det för sanning.

Så det kanske är dags att se igenom andra saker med, sånt som man trodde om sig själv och andra när man gick i skolan. Som att man var mindre värd för att [...] eller att man var korkad för att X sa det, och så vidare.
Det kanske är dags att ta itu med skolåren nu, trots att man trodde det var över och man sluppit undan helskinnad. Att se igenom det man tror är sant.
'
'
'
'