och så var det den här dagen när Lena skulle beskriva sin minst sagt splittrade känsla av musik

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska tycka Paolo Nutini låter som alla andra sångare med hans stil gjort det senaste året(James Blunt med sitt jävla gnällande bl. a) eller om jag tycker han är lite skön i stil med Ben Harper. För jag kan inte helt bortse från Ben Harper-känslan jag får. Jag kan inte helt bortse från gnällkänslan jag får heller. Att alla låtar liknar varandra är väl rätt trist, eller är det tryggt?

Jag måste säga att jag gillar låten Alloway Grove. Det är lite mer liv i slutet av skivan men början av den är bara sömnig. Det kanske är en skiva att lyssna på under grå mornar, när man sakta vill vakna till liv.

Grejen är att jag skulle kunna säga "Det är hans stil" och sen ha överseende med allt. Men när det låter som så mycket annat man hört tidigare; är det då hans stil. Eller är det tidens, 2000-talets singer/songwriters stil? Sammetspojkarna med sina sammetsröster som raspar till sig när de tar i lite till. De som gnäller fram sina låtar om kärlek och flickorna de inte kan få, eller kärleken de har.
Så jag plockar russinen ur kakan och lämnar det vid det.