fortuna minor

ibland blir jag så glad av det lilla och inser att det faktiskt inte är så litet.

som när man hör D harkla till ute i rummet och inser att han faktiskt är där, eller när vi skämtar med varandra och skämtar om saker sådär som vi alltid gjort; som när vi sitter i bilen och fulsjunger opera på överdrivna sätt. eller när jag driver med skånska ord som ingen ovanför Jönköping någonsin hört och D härmar mig med någon underligt stockholmsdialekt som inte alls låter som jag "Vaddå rööövballe, va e deeee?"


och idag har jag även insett några saker om mig själv. som att jag faktiskt vill vara mer intuitiv och öppen, att jag faktiskt verkligen vill skriva. tålamod är inte min grej, men saker faller på plats mer och mer. imorgon blir det bibblan igen, kanske tidigare den här gången, och research om några saker som känns viktiga.

Lena mitt i livet, alla tankar och drömmar, alla insikter och åsikter och avtryck med eftertryck. Tack för allt, tack för den här dagen, tack för hjärtslag och andetag, och vilsna tankar som hittar hem
*
*
*
*
*