Klockan är inte ens nio och jag är lite stolt för att jag är så tidigt uppe. Så fort jag öppnade dörren ut mot hallen igen blev hela sovrummet kallt och då var det kört; bara att stiga upp och hälla i sg lite te, kolla på tjafsande om oviktigheter på teve och återigen börja fundera på det där om vad människor tycker är deras skyldighet mot jorden; hur många där ute som verkligen tror att de behöver det där nya läppglanset, den där nya coola prylen eller den häftiga kukförlängarbilen, o s v, för att bli en lyckligare människa. Bara en pryl till, sen blir jag nog glad igen. Bara en sak till.

Alla är så jävla lurade.

Återigen funderar jag på att man skulle bo någonstans där det är tyst, mindre bilar. Någonstans där man vill öppna fönstret mot gatan utan att bli döv och förgiftad på kuppen. Istället ser jag på rutorna med en lätt suck. Stormen gör fönstrena skitiga och nu ser jag det varje gång jag tittar ut, vilket är rätt ofta. Jag har alltid varit en sån som ser ut genom fönstret, tänkt mig bort till någonting annat, någonting mer
'

'
'
'