ibland har man dagar när man vet att det är onödigt men man ändå är jäkligt sugen på att kommentera saker tillbaka.
Som idag när jag kliver av bussen och en kvinna tvärstannade precis framför dörren, efter att ha klivit av, så att jag går in i henne och hon blir sur på mig och muttrar nått som jag inte hör -men som låter som" komma här och..." efter att jag sagt "Ojdå, förlåt mig!" trots att det inte alls var mitt fel.

Man blir skapligt sugen på att säga "Stannar man framför dörren händer det, så håll käften, sajkobitch" och bara BITA IFRÅN men nejnej, jag ler lite besvärat, ber henne om ursäkt för att jag existerar i samma tidrum som hon och går hem och håller ilskan i magen istället.

Nu när jag jobbade i helgen fick jag min dricks nerstoppad i BHn av en full gubbe. Inte så trevligt. Jävla äckelGubbslem. Alla andra på stället är nyktra(re) och märkte hur jag slutade le ögonblicket efter att han gått därifrån, och nån tjej i kön bakom honom såg ut som om hon fattade precis vad jag kände och tänkte.
Men sa jag något? Nej. Lena är en snäll flicka som ler och ler, biter ihop och analyserar saker in i det oändliga. Liten och arg var det någon som beskrev mig någon gång.
Det kanske stämmer ändå.