skrynkligt

Skönhetsoperationer kan verka lockande ibland, men vill man verkligen att någon skär i en för att man ska se ut som alla andra? Jag menar då på alla de där hollywoodarna som mer eller mindre ser likadana ut. Personlighet? Glöm det, slät hy är vad som gäller.

och när jag läser det här måste jag skratta lite: "Inspiration till sitt korståg mot skönhetsoperationer fick Fonda bland annat under den bokturné i Sverige och Finland som hon just har avslutat. – Där såg jag ansikten som var verkliga, där all livserfarenhet syntes, till skillnad från ansiktena i Hollywood där alla börjar se likadana ut. Jag tänkte 'nej, det här går jag inte med på, någon måste ge åldrandet ett ansikte', sa hon i en tv-intervju med Michael Parkinson." skrivs det i aftonbladet.

Jag skrattar dels för att det är just i Sverige och Finland hon varit: hej hollywood, kom till skandinavien, kom till oss med RIKTIGA ansikten!
Och dels för att det är roande och ganska tragiskt att alla börjar se likadana ut i drömlandet Hollywood - som de själva skapade genom att gå med på alla underligheter från första början - så lika varandra att när någon av dem lämnar drömlandet och kommer ut till resten av världen så reagerar de på att människor ser så verkliga ut.
För hemma på hennes[Fondas] gata i stan, där bor det minsann ingen tant som ser ut som en människa.

Men nu, nu är det visst dags att säga JA TILL RYNKOR!
Själv har jag väntat på mina sen jag var liten och ville bli gammal och klok*.


*istället för naiv och bortkommen - Jag var så rastlös över att få veta saker jag undrade över och nu när jag vet mycket mer än då så vill jag veta mer. Det tar visst aldrig slut. Dessutom är jag uppvuxen bland rynkor och skulle tycka det kändes oerhört konstigt att leva bland människor som inga hade.