Det här är månaden när alla de där man trodde skulle vara kvar för evigt plötsligt dör. Man minns deras namn och ansikte men man vet inte mer om dem än just det. Och nu har johanna sällström dött. hon var lika gammal som jag och bodde i samma stad. ännu en man trodde skulle finnas kvar i trettio fyrtio år till men vad är det som händer egentligen?
och om det handlar om en bekant till någon man känner; vad gör man när döden knackar på och sveper förbi. hur behandlar man sin egen sorg och vart gör man av den?
och om det handlar om en bekant till någon man känner; vad gör man när döden knackar på och sveper förbi. hur behandlar man sin egen sorg och vart gör man av den?
Etiketter: död
4 Comments:
Bra fråga. Finns nog tyvärr inget riktigt bra svar..
nej, sorg är så personligt och ogripbart på flera sätt.
Joan Didions bok, the year of magical thinking, om hennes sorg och det första året efter makens död är alldeles underbar, djupt personlig men ändå så allmängiltig.
ing: låter bra, ska kolla upp den.
Skicka en kommentar
<< Home