very Strange av Fröken Lena

Trots att jag har fyra olästa böcker i bokhyllan försöker jag fortfarande, naivt hoppfull och plågsamt obstinat, ta mig igenom "Jonathan Strange och Mr Norrell".

Det går sådär.
Den boken är bland det tjafsigaste jag läst på länge, och vem fan i helvete orkar hålla reda på alla jävla karaktärer, och varför köpte jag inte en bok med stor stil för synskadade istället för att plira mot minibokstäver på gråmesigt miljövänligt papper? Fan.

Ändock är den en smula roande, när man nu orkar minnas vart man hölls och vad som hade hänt och orkat läsa några sidor tillbaka för att komma ihåg vem och vad Mr Longcheister från York med tredje graden av kräkmedalj av fejk och tjafs hade gjort för att förtjäna Mr Norrells uppmärksamhet. När man orkar ta sig igenom allt jävla handlingslöst pladder.

Och vem i helvete var det som tyckte jag skulle läsa den? Som sa att den var bra?
Förrädare, TRÄD FRAM!