stort liv

det är de där stunderna när luften är kall att andas där den glider in genom det öppna fönstret, och man hör trafiken utanför som om allt var i en annan värld. Det är de där stunderna när man sitter på golvet och får en insikt om sitt liv och tänker på den där känslan av storslagenhet som vägrar försvinna eller förminskas.

Det är i de stunderna jag tänker att livet kanske inte alltid är så jävla illa pinkat ändå. Jag kom ju hit, gjorde jag inte? Jag klarade mig så här långt, så det ska vara fan om jag inte klarar mig en bra bit till. För att jag kan. För att jag är. För att jag vet saker som många andra helt enkelt inte vet av den enkla anledning att de inte är jag. Man snubblar ibland, glöm inte det. Men mest av allt ska du minnas att du ska resa dig igen. För att du kan och för att du är ett Du.