storm

...och det är som hon säger såklart. Att jag inte kommer på det själv är väl för att jag är mitt inne i det, mitt i stormen. Jag drömde till och med om det. Jag, som annars drömmer om tornadosar(en tornado, flera tornadosar) när det är förändring på gång drömde att jag var mitt inne i en. Jag var hos ett par och kollade deras lägenhet och skulle förvarna killen om stormen som kommer, himmelen är blåsvart och mullrandet kom närmare och närmare. Det oroade mig inte men de andra kanske skulle skrämmas. Jag sa "Det kommer en tornado, ni kanske ska stänga för ordentligt så att ingen blir skadad" men då blåser det till och en vinröd mugg går sönder och avslöjar sitt innehåll av gamla bullpapper. Killen ser på mig och ler, säger det är för sent "Vi är redan mitt inne i stormen, men oroa dig inte för muggen".

När jag senare berättar för henne om drömmen säger hon att det är klart att det stormar. Nog för att jag, med min extrema rastlöshet, är van vid att flytta och lära mig nya platser och hur man hittar hem, men man måste ju ändå ge sig själv lite utrymme att landa. Mitt i stormen betyder mitt i förändringen, och i drömmen visade den inga tecken på att vilja avta eller lugna sig, så jag försöker hålla mig kvar i mitten av sinnet där det snurrar minst och se vad som händer sen. Om jag nu hela tiden velat ha ett äventyr utöver det ordinära så ska jag väl knappast gnälla över att jag är förvirrad och rotlös två veckor efter flytten till den nya staden. Hon har rätt, som alltid, och jag är djupt tacksam över att ha henne i min absoluta närhet. Jag är fortfarande mitt uppe i förändringen. Jag trodde jag var halvvägs men det var fel.