nu och nu
take a quick look and then pass it over
mitt hjärta är inte längre intressant att läsa om.
Inte desto mindre finns det där, väcker mig om natten med sitt bultande och hur blir det sen-ande
inatt drömde jag om krig igen. han med de stora blå ögonen och lätt fladdriga öron rymde undan med sitt barn, och vi andra följde efter. hans ex förådde oss alla och sa att det var för det bästa "man kan inte fly i all evighet" men han hävdade att vi kan springa lite till, lite till, sen blir vi fria.
Varje dörr i huset ledde ut i jorden som huset var begravt i, stockar och brädbitar stack ut där: det höll på att byggas mer, men var inte riktigt klart, och vi samlades på vinden och blev fria.
flickan som alltid fanns i mina händer förvandlades från barn till leksak med ljudeffekter till docka till trädstam, men inte desto mindre kiknade hon när man killade henne i magen. hon var min, det visste jag, men jag undrade för hur länge
fullmånen lyser klar, jag tänkte på hur en del new age-människor vill byta namn till Prana och Cassandra och Maya och jag undrar om det går bra att vara medial när man heter något så tråkvanligt som Lena. Jag kanske kan bli spådam och ha paljetter på alla kläder. Eller gömma mig i andra människor tankar som en vanlig men ändå ganska klok liten varg som emellanåt plaskar i vattenpölar och måste somna där solen skiner in genom fönstret. jag kanske kan vara räv, eller uggla. kanske vill jag emellanåt vara mossan där i skogen, den som aldrig dör och aldrig slutar se.
men sen återgår jag til vanligheten igen. Vanliga Lena som borde färga håret och skriva brev till Z igen för att rensa skallen ytterligare. Den där vanliga Lena som rapar kinamat och funderar på han som jag en gång kände lite grann men aldrig riktigt gillade, han som nyss blev med flickvän, och flickvännen som blev mördad i helgen. Hur osannolikt det är att det händer så nära en själv när man står ovetandes på jobbet och dricker lite gratisläsk och tänker på sina ömmande fötter. Nu dör någon, och nu någon annan. Men det föds samtidigt saker. Det föds barn och kärlek just i detta nu, Det föds insikter och fred, det föds nyvunnen styrka och sanning, det föds underbarhet och vilda tankar, och tankar dör aldrig så det är bäst att man lämnar dem ifrån sig på ett vackert vis
mitt hjärta är inte längre intressant att läsa om.
Inte desto mindre finns det där, väcker mig om natten med sitt bultande och hur blir det sen-ande
inatt drömde jag om krig igen. han med de stora blå ögonen och lätt fladdriga öron rymde undan med sitt barn, och vi andra följde efter. hans ex förådde oss alla och sa att det var för det bästa "man kan inte fly i all evighet" men han hävdade att vi kan springa lite till, lite till, sen blir vi fria.
Varje dörr i huset ledde ut i jorden som huset var begravt i, stockar och brädbitar stack ut där: det höll på att byggas mer, men var inte riktigt klart, och vi samlades på vinden och blev fria.
flickan som alltid fanns i mina händer förvandlades från barn till leksak med ljudeffekter till docka till trädstam, men inte desto mindre kiknade hon när man killade henne i magen. hon var min, det visste jag, men jag undrade för hur länge
fullmånen lyser klar, jag tänkte på hur en del new age-människor vill byta namn till Prana och Cassandra och Maya och jag undrar om det går bra att vara medial när man heter något så tråkvanligt som Lena. Jag kanske kan bli spådam och ha paljetter på alla kläder. Eller gömma mig i andra människor tankar som en vanlig men ändå ganska klok liten varg som emellanåt plaskar i vattenpölar och måste somna där solen skiner in genom fönstret. jag kanske kan vara räv, eller uggla. kanske vill jag emellanåt vara mossan där i skogen, den som aldrig dör och aldrig slutar se.
men sen återgår jag til vanligheten igen. Vanliga Lena som borde färga håret och skriva brev till Z igen för att rensa skallen ytterligare. Den där vanliga Lena som rapar kinamat och funderar på han som jag en gång kände lite grann men aldrig riktigt gillade, han som nyss blev med flickvän, och flickvännen som blev mördad i helgen. Hur osannolikt det är att det händer så nära en själv när man står ovetandes på jobbet och dricker lite gratisläsk och tänker på sina ömmande fötter. Nu dör någon, och nu någon annan. Men det föds samtidigt saker. Det föds barn och kärlek just i detta nu, Det föds insikter och fred, det föds nyvunnen styrka och sanning, det föds underbarhet och vilda tankar, och tankar dör aldrig så det är bäst att man lämnar dem ifrån sig på ett vackert vis
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home