Eftersom Paul Austersboken lästes ut alldeles för snabbt bläddrade jag i Stieg Larssons " Män som hatar kvinnor" som jag inte vill läsa men nu ska läsa ändå.
Jag orkar inte gå ner i källaren och kolla efter fler böcker, och D tog ändå med sig källarnycklarna till jobbet. Jag snörvlar och hostar och beter mig som om jag är förkyld. Det vore ju underligt i en stad där det alltid blåser. Inte.

Innan han åker till jobbet hinner jag bitskt lägga fram min irritation över att datorn inte är som jag vill ha den. Måste påpekas att det var innan frukost. Ingen frukost = Lena grinig. Efter de senaste dagarnas datastrul och hjälp från Martin är det väl inget D vill höra när han är stressad men jag måste ändå påpeka det där. Datorn är ju en personlig sak, och det här känns inte riktigt bra. Javligt gnälligt av mig, f ö. Men jag känner att jag verkligen behöver sitta mer och skriva, och då blir jag så in i helvetes frustrerad. Att skriva för hand är inte samma sak: det är inte på långa vägar lika seriöst. Skriver jag för hand är det inget jag skriver in i datorn sen, papperslapparna förblir liggandes i högar innan man slutligen slänger dem och idéerna går förlorade. Jag tar för givet att de inte var lika bra, om jag så snabbt glömde dem.

Varför måste det vara så drygt att skriva historiska romaner? Jag har en i skallen, men avskyr emellanåt research. D gillar å andra sidan att göra research, jag kanske kan ta honom till hjälp om jag frågar snällt.

idag är en dag av de stormiga tankarna