röd gunga

Jag är jäkligt låg idag. Varför vet jag inte, det kanske är vädret eller kommande mens eller bara så att det är en dag när jag är låg. Himmelen är genommulen och min frukost väntar på mig på soffbordet.
Hur som helst så undrar D vad han kan göra för att muntra upp mig men jag vet inte. Kan jag inte bara få stanna i det här dunkla ett tag till, i förvirringen som kanske leder till insikter? Jag saknar något men vet inte vad.

Det är bilden av en lekpark som spökar i mitt huvud, röda gungor och ett gult litet hus. Jag är med mamma och Birgitta på läkarbesök i en främmande stad. Birgitta ska föda Daniel några månader framåt i tiden och nu väntar jag i lekparken utanför det ljusa tegelhuset, i den röda gungan. Varför dyker en del minnen upp sådär, utan länk till nutiden?
28 år senare sitter jag på golvet i en lägenhet i Malmö och har en låg dag när de röda gungorna dyker upp igen.