välkommen hem

Lägenheten är kall och luktar skumt, men det gör inget: D är med mig och det känns inte alls sådär ödsligt som det brukat göra när jag kommit hem från Malmö.
Han kollar på CSI och jag startar om min dator tre gånger och mecklar lite för att saker ska komma igång här, och när jag öppnar räkningarna upptäcker jag att mamma och pappa är duktiga på att vattna blommorna, men det där att upplysa mig om vad jag har fått för post är de lite sämre på.
Som att jag fått påminnelse på telefonräkningen och de stänger av den nu i veckan(D ska låna mig pengar så vi betalar den imorrn) och att jag har massor med räkningar som jag hade velat vara lite mer beredd på.

Men på golvet i rummet ligger det en stor mängd kartonger så det är bara att börja packa. Vi kollar vilka möbler jag ska ta med mig och pratar om vad vi ska ha för datastolar om jag inte tar med mig den jag har nu.

På namntavlan i trappen har de redan satt upp namnet på de som ska flytta in efter mig. Så välkomnad man känner sig här. Inte. Men egentligen spelar det ingen roll. Jag ska välkomna dem till silverfiskarna och insynen, vinterkalla golv och lyhördheten, mögellukten i källaren och spökena i hallen. Så snart är lägenheten 'all yours'.

Men vid det laget är jag långt härifrån.