eftersom vi pratade om något helt annat

jag spår henne via nätet och tänker att kärleken är fin ändå, när det är riktig kärlek. jag sitter på golvet och tänker att moln är vackra när det är riktiga moln. jag står i köket och känner hur alla mina drömmar vrålar in över mig igen. vart var det jag var på väg nu igen? är drömmarna vackra innan de är riktiga?

jag är inte hemma ännu, definitionen av hemma är ständigt föränderlig. hemmaplatsen är här, men hemmasjälen, hemmalugnet hemmadrömmen hemmakänslan är en annan; det är en framtid som väntar här och nu: vart jag än går har jag hemma med mig.
jag vet nästan var jag vill gå. jag vet vad jag ska ha med mig, och vilka.


..vrålar över mig som om jag inte hunnit ifatt, jag är säker på att jag ser några nya där någonstans i virvarret
men jag, vem är jag själv i förhållande till allt detta? Själv-Jaget. Vet man vem man är genom sina handlingar, eller sina tankar?

...och gör mig söndertankad igen
men kärleken är. vi kanske grälar ibland men ställer saker till rätta igen och han tar kort på mig när jag gör något helt vanligt och tycker jag är söt på korten men jag ser ju bara ut som jag gör
hjärtat pickar till igen, som en glad liten fågel i bröstet, hon fladdrar till och emellanåt är hon stillsamt sovande i känslan av att vara

jag reser mig igen. det är onsdag och jag reser mig igen för jag vet att jag inte bara måste; jag vill