måndag, augusti 28, 2006

tvåsamhet

mitt i andetaget som han drog innan han skulle säga det där meningsfulla viktiga så inser han sin egen dödlighet.
Det var inte meningen, det bara hände. En minnesbild av hans far dök upp i skallen och han insåg att han skulle bli gammal en dag han med, oavsett det meningsfulla djupa han sa nu

Han avbröt sig så snabbt att hon tittade på honom med undrande min. Själv hade hon tänkt säga någonting om alltings förgänglighet och åldersnojjan som emellanåt grep tag i henne med en känsla av panik som alltid följdes av en tid då hon undvek speglar för att inte se hur hon åldrades, men nu ville hon istället ha en cigg, och kanske gå på toa

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag är här. Men ändå inte.

28 augusti, 2006 12:58  
Blogger vandrarvild said...

varför inte? själv är jag sällan riktigt närvarande. Jag undrar hur det är, att vara inne i någoting på riktigt.

28 augusti, 2006 15:27  

Skicka en kommentar

<< Home