Emil
Jag är glad att D propsade på att vi skulle gå till manegen för att se Emil Jensen. Jag visste ingenting om honom utan kände bara igen honom sen D pekat på honom sist vi satt på Element och fikade.
"Det där är Emil Jensen, han är [något om poetry slam och malmöpoet och Skurups skrivarlinje]"
När han var på scen för Wiehehyllningen kände jag igen honom och nu igår hade han en egen 'show'.
Vi kom i sista sekund och fick två av de sista tio platserna(Så mycket folk drog inte Bob Hansson, måste påpekas).
Jag var en av de som räckte upp handen när han frågade vilka som inte varit och sett honom förrut. Jag önskar jag kunde göra det ogjort. Oskuldstagandet menar jag - för jag vill ha lite mer Jensenknark, den där första gångenkänslan, aha-andet och mitt i allt den där insikten som en mjuk stöt på insidan av skallen: Som ett välbekant rop från avstånd som kallar mig hem. Skrivandet och känslan som det ger att ordleka och vara mitt i sin känsla av sig själv och det man skapar.
Jag borde tagit en bild. En ljudbild. När han står där på scen börjar fyrverkerierna som avslutar festivalen smälla utanför, högt ovanför tältet. Det var där jag föll för allt det som lever, någonstans där jag hittade stigen mellan träden och vände hem igen
"Det där är Emil Jensen, han är [något om poetry slam och malmöpoet och Skurups skrivarlinje]"
När han var på scen för Wiehehyllningen kände jag igen honom och nu igår hade han en egen 'show'.
Vi kom i sista sekund och fick två av de sista tio platserna(Så mycket folk drog inte Bob Hansson, måste påpekas).
Jag var en av de som räckte upp handen när han frågade vilka som inte varit och sett honom förrut. Jag önskar jag kunde göra det ogjort. Oskuldstagandet menar jag - för jag vill ha lite mer Jensenknark, den där första gångenkänslan, aha-andet och mitt i allt den där insikten som en mjuk stöt på insidan av skallen: Som ett välbekant rop från avstånd som kallar mig hem. Skrivandet och känslan som det ger att ordleka och vara mitt i sin känsla av sig själv och det man skapar.
Jag borde tagit en bild. En ljudbild. När han står där på scen börjar fyrverkerierna som avslutar festivalen smälla utanför, högt ovanför tältet. Det var där jag föll för allt det som lever, någonstans där jag hittade stigen mellan träden och vände hem igen
posted by vandrarvild at 26.8.06
3 Comments:
Ja vi får ta och träffas och muttra efter fjortisar ihop eller nåt :)
Sambon min sa att det ska vara något helgen 8-9 på möllan, vet inte riktigt vad. Är du här då?
Varför måste du åka hem?
Jag tror jag åt en kass räka eller kass kyckling eller så var det blandningen öl och kryddstark mat. :S
Kändes som att jag hade en klump i halsen som gjorde det svårt att andas. OBS! Ingen ångest.
Sov gott inatt i alla fall haha.
Emil Jensen är lika underbar privat.
Samira: Nopes, är nog inte här då, men vad händer på möllan? Ska jobba dagarna innan nämligen, medan min syrra(!) är i malmö(!!!!) på konferens. Känns ju jäkligt felvänt måste jag säga.
Isolde: det förvånar mig inte.
Skicka en kommentar
<< Home