tungmetall

Lördag, och vi ska låna Ps bil för att D ska guida mig i södra Sverige - ja, den lilla bit som faktiskt finns lite nedanför Malmö. Igår satt de i Ps familj, plus D, och namedroppade ställen och jag känner ju inte till speciellt mycket av dem, men det är med någon slags spänd förväntan jag vill åka nu ändå: Lite som den där känslan man hade i början när man gick i lågstadiet och skulle på skolutflykt över dagen. jag har lärt mig att älska de där dammiga platserna och ruinerna; allt det där som man tyckte var urtrist när man var yngre.


Festivalen är över, men vi avslutade den i alla fall med Emil Jensen och lite The sounds. Det var ju inte helt lätt att hitta Samira där. Så nej, vi hittade henne inte utan gick efter en stund till Mölleplatsen och kollade på något roande heavy metalband* som jag härmade på vägen tillbaka: Något som fick D att skratta så att han hostade. Well, vad ska jag säga; Jag är skitbra på att bröla med avgrundsröst och visa djävulstecken med fingrarna. Vi kanske borde göra en platta, D och jag. Helt ironiskt givetvis, eftersom jag tycker alla låtar låter precis likadana men vi kan bröla och säga något med nån sprucken röst och sen headbanga som fan medan vi gör djävulstecknet med båda händerna(I videon då, såklart. Som kommer spelas över hela världen).
Det enda som egentligen behöver höras i de s k texterna är väl typ SATAN och DEATH samt kanske ett och annat HELL.

D sa i alla fall att synthbanden som spelat nån av festivaldagarna hade dragit tre gånger så mycket folk som metalbanden hade gjort. Jag är inte förvånad alls.


*Tokyo dragons, nått brittiskt band som D tyckte mer såg ut som rednecks än hårdrockare. Sant. Men de röjde ju lite på scenen, det ska de i alla fall ha cred för.