efter trasig sömn

Och även om man inte ser det från det rätta hållet så måste man ibland stanna till och se vad det är man har bakom sig, och vad det är som finns just nu, i denna stund av solsken som faller in över golvet och teven som står på mute medan jag väntar på mina mackor i ugnen.
Emellanåt är det svårt att se det där som man verkligen har: de enkla sakerna att vara tacksam för, som att jag faktiskt hade pengar till en biljett hem trots att jag måste snika dem från oktober månad, och att jag faktiskt har mat och kläder på kroppen och att saker, hur smärtsamma de än tett sig då, kanske inte var så farliga i slutänden när man kommit ut på andra sidan. Och sen han som står mitt på golvet med den där frågande minen och de ljusa ögonen, som står där i sina egna tankar och drar en hand genom håret och ser jävligt cool ut i sin nyvakenhet, honom har jag ännu en stund av en evighet, och sen blir det måndagsmorgon efter en natt av trasig sömn och jag var orolig i själen sinnet tanken tills jag ryckte på axlarna igen och tänkte att fan, jag kommer ju ändå inte levande ifrån det här, varför strula till det i onödan.