självanalys

Jag sitter och pratar för mig själv.
Det finns ju ingen annan att prata med här, och vem mer än jag kan högt kommentera Annika Lantz och muttra över musiken när den är dålig?

Som den stjärna man nu är har jag lyckats trycka av växeln tre ggr, det är ngt jag klickar på när jag skriver blogg, så att den står som nattkopplad. Så nu kollar jag varannan minut, helt paranoid och istället för att blogga ska jag nu lägga en massa papper i kuvert. Papercut, Here I come!