rabarber

Jag är en villaunge.
Det tog nått år i lägenhet innan jag vande mig vid att ha grannar på andra sidan väggen men nu är jag den som själv muttrar över de här uppenbara villaungarna som spelar för högt och väsnas och.... Ja, ni vet.

Det är saker med att växa upp i villa som jag saknar. När man bodde där sommar efter sommar i en prunkande trädgård blev man rätt snabbt trött på alla jävla hallon och jordgubbar och körsbär och plommon. Senare kom alla jävla äpplen som mamma sen gjorde äppelmos av. När jag var tolv tretton ville jag inte äta sånt längre.
Men nu saknar jag det. Det där att tassa runt i den varma jorden bland jordgubbsplantorna eller att vika upp bladen för att hitta de mogna hallonen, eller sträcka sig för att leta körsbär som fåglarna inte redan hackat i(efter några år tröttnade pappa på att lägga nät över träden och lät istället fåglarna äta det de ville).

Mest av allt saknar jag rabarber. Rabarbersaft, rabarberkräm(trots den snorliknande konsistenten) rabarberpaj... Rabarber.
För några år sen tog mamma bort all rabarber från trädgården.
Jag är fortfarande lite sur på det. Sommarstinn snarare än långsint. Rabarber is the shit. Ge mig rabarber nu.
Dessutom är det ett kul ord. Rabarber. Som en bakvänd barbar.