Destination Dumpville

På radio var det en kille som bad om råd: Han bodde ganska långt ifrån sin flickvän och nu när hon skulle komma och hälsa på honom igen(den här helgen) så visste han inte hur han skulle gå tillväga när han skulle göra slut med henne.
Jag minns att jag tänkte "Om D vill göra slut med mig så hoppas jag att han är vältalig nog att klara av det på telefon, för jag tänker fan inte resa sammanlagt åtta timmar och betala tusen spänn för att bli dumpad det första jag blir när jag kliver av tåget..."
Snål? Eller praktisk? Jag kan inte avgöra.
Jag tycker bara synd om den där tjejen som reser förväntansfull till sin kille. Jag hoppas hon mår bra, vart hon nu är. Att hon snart inser att det är hans förlust, inte hennes.

Jag smygringer honom lite snabbt från jobbet när jag hinner, tre minuter här eller där, bara för att säga "Du vet att jag saknar dig va?" och han svarar "Åh, baby, jag saknar dig med!" Jag har tappat hur många dagar det är innan vi ses men det borde vara nio eller tio. När jag frågar vad som händer på midsommar har han ingen aning. Det kvittar mig lika. Det är nog rätt lätt att göra mig nöjd numera:
Myggorna biter mig inte sedan flera år så jag kan sitta ute utan att bry mig och jag blir berusad på ingenting alls = billig fylla (skitbra!) och det ena jag behöver är att vara lagom mätt, varm och i närheten av D. Sen är jag nöjd. Så hur det än blir så blir det bra.