fredag, juni 09, 2006

avstånd

Man ser dem överallt, och de fyller mig med en känsla av orättvisa. De är paren där den ena är mer kär än den andra.
Där h*n går en bit framför henom som för att visa, jag vet inte vad. Avstånd?

Och jag blir förorättad å kärlekens vägnar
för jag har varit där jag med:
Jag är den som är kär men får inte samma kärlek tillbaka, eller så har jag varit den som varit medveten om någons känslor för mig utan att vara förmögen att besvara dem: Allt skuldbelagd för en lång tid framöver, för kärlek är något man ska vara tacksam över att ha, något man ska vårda och försiktigt hålla i sina kupade händer, skyddat från vind och kyla

istället är man envägskommunikatören som aldrig får svar
eller den stumma obekväma som väntar på att de kärleksfulla orden ska ebba ut och aldrig mera nämnas igen

4 Comments:

Blogger Gudinnan said...

Båda sidorna är nästan lika plågsamma eftersom de flesta inte är ute efter att såra om de är den som älskar minst. Att slå hål på någons drömmar känns i hjärtat.

09 juni, 2006 16:29  
Blogger vandrarvild said...

jag har en "beundrare" på jobbet nu som snart kommer få veta att jag har träffat D sen förra sommaren, och jag vill inte vara elak men jag måste väl säga det till honom snart antar jag, och stå ut med det där ledsna ansiktet... men men

10 juni, 2006 11:32  
Anonymous Anonym said...

eller sa har den ena langre ben och glommer hela tiden att man gar for fort...typ mig

10 juni, 2006 20:30  
Blogger vandrarvild said...

Paul: Ja, jo, det är ju en anledning med :)
Kan du inte hålla henne i handen då?

10 juni, 2006 20:35  

Skicka en kommentar

<< Home