förlust

Ibland kan jag känna djup sorg över förlusten.

Det kan vara vilken förlust som helst. Förlusten av en vän eller förlusten av ord och en favoritpenna. Det kan vara sorg för förlusten av en känsla och den plötsliga närvaron, sorg över de snabba insikterna och det mjuka klickandet i magen när alla ens medvetna utomkroppsliga tankar faller på plats.

Det är förlusten i sig jag sörjer; att förlora greppet om tillvaron en stund, eller kanske det ögonblickliga leendet och samförståndet med en främling. Det är tomheten efter och det ljusa sekunderna under tiden. Det är förlusten av förra sommarens vingar och alla de där stunderna när man borde sagt hjärta
istället för att le stum