obstinat

Jag väntade bara på det: Arbetsmarknadsåtgärd. Nu kommer de vilja ha mig sitta och måla prickar på träbitar i 3 - 6 månader bara för att jag inte ska vara öppet arbetslös. För nu är det val på gång igen och siffrorna måste ner och om jag får lite pengar från försäkringskassan istället för socialförvaltningen så flyttas jag till en annan kolumn och allt är frid och fröjd i deras papper.

Jag blir så irriterad på allt sånt här att jag faktiskt funderar på att leka välanpassad ett tag och skaffa mig ett arbete istället. Hellre det än att bli ansiktslöst omkringskyfflad.
Och vem fan vill jobba på kommunen? Mamma gör det. Där verkar det ju...trevligt. Som en samlingsplats för frustrerade 50+ kvinnor där alla mest tjafsar för att få rätt och inte vill förlora makten (min mor är som tur är en av de där som ryter ifrån och säger vad hon tycker, henne är det fan ingen som sätter sig på).

MEN kom jag på nu: Jag ska se vad det finns för jobb, man ska söka dem via sin handläggare (min haklösa söta handläggare som pratar lustigt) på arbetsförmedlingen. Det KAN ju finnas nått som är lagom vettigt som man kan göra till något ännu vettigare.
Det är bara tvånget som gör mig irriterad och olustigt obstinat*.



* obstinat kallas även "obs-spenat" inom vissa kretsar runt Lena, men Lena minns faktiskt inte riktigt hur det gick till. Det måste ha varit Jesper, helt klart.