Jag har nog en fobi trots allt

Nu är min pippis Isis hemma igen. Tack Krille för att du passade honom i två veckor :)

Jag misstänker att min pippis är något av ett speedfreak eftersom han inte verkar lida det minsta av att bli transporterad i bil utan istället sitter i buren och kvittrar lite när der gungar, ungefär som om han säger:
"WO HOOOO! Nu jävlar rör det på sig"
eller kanske den mer blygsamma versionen:
"Oj då, värst vad det gungar nu då, oj oj".
Men den blygsamma versionen är han för kaxig för. Och nu sitter han och kuttrar som vanligt och det verkar inte vara mycket som bekymrar honom, vilket är skönt.

Jag ska byta till en lite mindre bur tänkte jag, till buren han hade innan. Jag hämtade upp den ur källaren nyss och på botten i buren låg en väldigt död brun spindel.
Mamma tyckte jag var fånig som ropade "GAAAAAH!" och ställde ner buren när jag såg den: "Men den är ju DÖD, väldigt död!" sa hon och välte ut den på golvet och okej, det hade jag med kunnat gjort, den är död så jag fattar ju att den inte kommer springa fram eller hoppa upp på mig.

Men det är inte själva POÄNGEN!
Poängen är nämligen att det EXISTERAR spindlar av den STORLEKEN i mitt hus, i källarförråd som ligger ganska exakt rakt under där jag sitter NU och skulle en sån spindel, fast en levande version av den, komma krypandes här över golvet är jag faktiskt rätt osäker på om jag skulle vilja vara i det här rummet på tre fyra dagar.
[OM jag inte har en elak dag och tänker:"Jag låter allt leva utom spindlar som är i min lägenhet. Där bryter ödet/gudinnan/vad det nu är som styr vår överenskommelse genom att låta dem komma in och därför kan jag mörda ihjäl dem!" För då tar Evil Lena fram stora hårsprayen och sprayar dem stela innan jag dammsuger upp dem.]

Där har vi en fobi. Jag nämnde den förrut: jag har inte så många saker jag absolut inte gillar eller står ut med, men spindlar kan världen gärna vara utan. Det är äckligt. Samma sak med torkade insekter som fastnat där de dött och när man försöker peta bort dem faller det med ett svagt svagt rasslande isär och blir en hög med torkade insektsben, skal och ögon och kropp. Det är äckligt som fan.

Fan, det kryper på hela mig nu känns det som. Det är den där dammiga känslan som jag jämt får av att vistas i källare och på vindar eller i lagerlokaler eller vissa antikvariat (något som inte stämmer överens med min kärlek till böcker men för böckernas skull står jag faktiskt ut då): Det är något som klibbar sig fast, något gammalt och dött. Det är lite samma känsla jag har när jag flyttar och flyttstädar; saker på huden som jag inte vill ha där.
ÅH, jag HAR ju en fobi!
Jag är så STOLT!

Jag läste någonstans att det på andra sidan, eller i "himlen" som en del kallar det även om det egentligen bara är en slags mellanplats mellan död och återfödsel, tydligen inte finnas några insekter alls. För där finns inget ekosystem som kräver insekter.
Smart drag. Där vill jag bo. Kill me, please!