slingrar

Jag har förstört låtarna jag lyssnade på med D hela veckan jag var där. Nu när jag hör dem igen känner jag bara en slags tomhet och saknad. Det är bara när jag pratar med honom på msn samtidigt som jag kan höra dem. Det är bra musik, jävligt bra musik men det är ju inget som säger att det inte kommer att gå över om en dag eller två.

Emellanåt blir jag lite arg på att jag alltid kopplar musik till människor. Det kan ta flera månader efter ett uppbrott eller liknande innan man kommit över det tillräckligt mycket för att kunna lyssna på musiken för att man gillar den utan att koppla ihop den med rörelsen hos den andra, eller texten och närheten och vissa lukter, kanske en fylla på en gräsmatta i en park i en stad som man aldrig återvände till

men slingorna ligger i huvudet på mig långt efteråt, dunkar minnen i varje ton
och om jag grät då så minns jag det i evigheter, hur det slingrar sig in i varje del av hjärtat magen andetagen