närvaro

Nu snöar det igen, här halkar man runt på oplogade gator och får snö i skorna. Snart kommer plogbilen med mongot i, och blinkeblinkar på mina väggar med oranga flashar och ungjävlarna som kastade snöbollar imorse är väl hemma vid det här laget och kommer inte alls berätta för mamma och pappa att de kastade prick på någons hallfönster på lunchrasten, dova dunsar som väckte mig och fick mig att surna till en smula innan den där magsorgen tog över och ingen bok, film, sång eller människa i världen kunde torka bort den igen, utan man satte sig ner för att vänta ut den och inser att man måste lämna lägenheten, gå ut bland människorna även om de inte får en att känna sig mer normal utan snarare tvärtom men man kan i alla fall återvända hem till sin grotta av dator och böcker och ingen mat i kylen och känna att man faktiskt varit ute och även om timmarna försvinner i tusental åt gången så har tankarna funnits kvar och en av dem snuddar vid att göra en lista på vem som ska ha vad ifall man nu skulle halka på vägen och bilen inte hinna stanna och vem ska då ha böckerna och sakerna och vem kommer veta vilka minnen som hör till vad när de inte är jag, och är det bisarrt att göra en sådan lista eller är det bara ett sätt för mig att påminna mig om att jag faktiskt faktiskt lever på riktigt även om allt annat är på låtsas?