punkt

Jesper tycker jag kan låna pengar av honom och resa till Skåne
men jag vill inte låna när jag inte vet när jag kan betala tillbaka igen.

Dessutom är inte D hemma på dagarna, och även om hans förslag om att jag
kan vara med honom om dagarna funkar(för att han ska vara i rörelse och jag skulle inte vara i vägen i det han gör) så vet jag inte riktigt. Jag vågar inte. Är för blyg.

Jag blir så jävla trött på mig själv som alltid ska grubbla sönder saker
Jag borde vara mer som en nike-reklam. JUST DO IT!
"Tänk inte så mycket, du blir paralyserad, gör det bara, kicka igång dig nu!
Res dit, saker har ju en tendens att lösa sig även om de inte alltid blir som man väntat sig."



Emellanåt är jag enbart frågetecken, på samma sätt som jag emellanåt är enbart utropstecken.

Jag vill hellre vara en punkt. Eller kanske kommatecken, för att antyda att fortsättning följer.