jävla skit

Jag lät säkert lite sur på telefon när jag ringde D men det var bara en sak jag ville säga
...men nu blev allt så fel och jag måste börja om från början när han nu kommer online senare och är kanske lätt sur p g a ett missförstånd över en skitsak.

Så nu tänker jag på det här igen. Med distans/ avstånd/ icke-löften och skyldigheter.
Vi är inte ihop för att det är 47 mil mellan oss och det skulle ju bara innebära en massa extra strul. Och det kändes helt enkelt inte så när vi träffades även om allt annat klaffade. Och jag minns inte ens hur det var när man bestämde " nu är vi ihop" för när vet man sånt?
Vi ska i alla fall ses igen, för att vi absolut vill ses igen.

Jag pendlar mellan det där att känna: "Det hade fan varit så mycket lättare om vi bara avskytt varandra och funnit varandras sällskap så trist att vi hellre kliat oss i hjärnan med en motorsåg och jag hade åkt hem igen efter en dag istället för att vara tvungen att väldigt motvilligt åkt hem efter en vecka"
och "Wooow... men vad faaaaan kommer hända nu då? Vad ska vi nu ta oss till?"