Gjorde jag?

Jag minns att jag hade samma tanke då, för flera år sedan, när jag la mig i sängen och släckte lampan:
"Nu är jag här igen. Nu ligger jag här i sängen igen, och jag har tappat räkningen på hur många nätter det har gått", men det är då först som jag lägger märke till dagen som gått; När jag tänker överge den och drömma mig in i en ny.

Nu är det så igen. Jag släcker lampan och drar upp det kalla täcket över mig och så inser jag:
"Nu är jag här igen. Fortfarande ensam. Fortfarande Lena.
Jaha. Så var det med det.
Uträttade jag någonting idag, sa jag en snäll eller klok sak som fick en annan människa att tänka? Har jag gjort någon skillnad idag? Gjorde jag någon glad idag, använde jag hjärtat idag eller var det bara girighet och begär? Använde jag mina timmar till att förändra något och komma vidare idag? Sände jag ljus och kärlek idag. Var jag snäll mot mig själv?

Eller satt jag bara och väntade på någonting som aldrig kommer
med samma känsla som jag haft många nätter nu"?
När jag berättar om känslan för D förstår han vad jag menar:
"Jag har samma känsla själv", sa han.
Man är samtidigt otålig. Det rycker i kroppen, man har känslor och tankar och kunskap som man vill dela med sig, och när ännu en tom natt ligger framför en fylld med drömmar som man kanske inte förstår sen suckar man uppgivet och ger mig sig för sömnen även om man inte är färdig med dagen.
Man tänker: Jag kan inte vila här. Det här är inte min slutstation, min destination.
Jag ska bara ta en kort paus, sen fortsätta.