nostalgia

Det är inte mina gator längre. Det har inte varit det på många år. Här är jag en främling.
Jag tar vägen förbi Toves gamla hus, passerar hus där nya mäniskor bor i nu och inte alls de där som jag minns från när jag var liten. Angela och Siv har båda två sålt husen och flyttat, Toves gamla grannar med, och huset där Maud och LarsErik bodde finns det barn igen, det hänger glitteränglar i fönstret och mot gaveln står en pulka. I Rickard och Niklas hus är det återigen lägenheter och jag minns hur det luktade i deras trappuppgång då, som en blandning mellan snor och bönor.
Nostalgin blandas med något annat; någonting nytt:
Jag kommer inte återvända hit. Tanken att ta över huset är trevlig; syster och jag vill inte att någon annan ska bo i huset sen men jag kan inte återvända. Allt är dött där nu. Allt som är kvar är bara minnen och rester av hus, gatorna är inte mina längre. Jag har blivit en annan. Barn-Lena med träskorna springer på andra gator. Barn-Lena med sin längtan efter snö tar promenader på andra gator än de jag går på nu.