Ouppklarad tanke
Det är märkligt att det oftast är samma typ av situationer som får människor att skriva och tänka efter. Är vi verkligen så platta? Jag hade hoppats på att vi var mer mångfacetterade. Det kanske är något med att vänta*, innan en resa, som får tankarna att vandra- men vad finns det mer; resor, kärlek (givetvis), sviken kärlek, förlorad kärlek, lycklig kärlek (men den är inte lika rolig att läsa om, något måste hända, en vändning måste ske). Ont möter gott, kamp mellan människor, kärlek som övervinner o s v.
Det är det förutsägbara som man inte vill läsa om, man vill bli överraskad. men nu när berättelsen i alla former funnits lika länge som människan själv så är det lite som överraskar längre; snart borde allt vara berättat, alla sätt, alla slut vinklingar möjligheter borde snart vara berättade och hörda, lyssnade på, sedda. Just för att människan är en begränsad varelse. och det där är nog min grundtanke (eller min tes).
Även om jag själv inte sett allt ännu har människan tydliga begränsningar och överraskar allt mer sällan. Och trots nya superhjältar och andra varelser som har flera övermänskliga egenskaper så är även de begränsade just för att de ska passa in i formen av ont mot gott eller kärlekshistorier och så vidare; just för att människan är en begränsad varelse och därmed även hennes fantasi. Inte ens en superhjälte/övermänsklig varelse är omänsklig på det sättet att han inte går att besegra.
Inte ens en superhjälte/övermänsklig varelse är omänsklig eftersom han är skapad av människan och den mänskliga fantasin- det finns vissa regler och de måste efterlevas, och även om en karaktär i en film /bok/serie/fantasin är omänskligt ond är han ändock OND och det är den mänskliga egenskapen- vi vet inget bortom det totalt skoningslösa eller känslokallt betraktande, vi vet om det vi ser och hör och även om en mördare iskallt har ihjäl människor utan en tanke på skuld eller ånger så är han ju fortfarande mänsklig för det är en mänskliga delen av avsaknad av skuld och ånger.
Något annat finns inte, människans fantasi har gränser just för att hon är människa.
* skrev texten på tågstationen
Det är det förutsägbara som man inte vill läsa om, man vill bli överraskad. men nu när berättelsen i alla former funnits lika länge som människan själv så är det lite som överraskar längre; snart borde allt vara berättat, alla sätt, alla slut vinklingar möjligheter borde snart vara berättade och hörda, lyssnade på, sedda. Just för att människan är en begränsad varelse. och det där är nog min grundtanke (eller min tes).
Även om jag själv inte sett allt ännu har människan tydliga begränsningar och överraskar allt mer sällan. Och trots nya superhjältar och andra varelser som har flera övermänskliga egenskaper så är även de begränsade just för att de ska passa in i formen av ont mot gott eller kärlekshistorier och så vidare; just för att människan är en begränsad varelse och därmed även hennes fantasi. Inte ens en superhjälte/övermänsklig varelse är omänsklig på det sättet att han inte går att besegra.
Inte ens en superhjälte/övermänsklig varelse är omänsklig eftersom han är skapad av människan och den mänskliga fantasin- det finns vissa regler och de måste efterlevas, och även om en karaktär i en film /bok/serie/fantasin är omänskligt ond är han ändock OND och det är den mänskliga egenskapen- vi vet inget bortom det totalt skoningslösa eller känslokallt betraktande, vi vet om det vi ser och hör och även om en mördare iskallt har ihjäl människor utan en tanke på skuld eller ånger så är han ju fortfarande mänsklig för det är en mänskliga delen av avsaknad av skuld och ånger.
Något annat finns inte, människans fantasi har gränser just för att hon är människa.
* skrev texten på tågstationen
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home