grumligt

Jag undrar om det här egentligen gör mig ännu mer intrasslad: att vara vänner. Jag vägrar. Att bli intrasslad menar jag. Inte att ha honom som vän.
Grejen är att t ex musiken jag fick idag på något sätt alltid kommer att vara sammankopplad med Timmy om jag inte redan från början kopplar det med ngt helt annat: som mig själv och ljusa dagar av ensamhet. Eller nätterna där tankarna grumlas av trötthet.

Jag menar; vad kan jag göra åt att jag har ungefär samma musiksmak som nån som jag strulade med ett tag? Han är ju bara en kille som jag strulade med ett tag. What´s the big deal? Han är ju knappast det första eller sista strulet (haha, tur är väl det).
Plötsligt ter sig allt så onödigt; varför ska man hålla på och tjafsa så förbannat. Jag har inte tid för sånt, ingen ork eller lust. Jag vill ha kvar mina vänner, de räcker länge.
...och nu ska jag definitivt sova. Klockan är snart halv fem...

Till alla er som är på jobbet om någon timme. Morrn morrn!