Buss

Jag tänkte jag skulle utöva nån form av civilkurage a la arbete. Så länge inte dataavdelningen säger till kommer jag skriva blogg. Så länge det inte ringer helvetiskt mycket: jag har en känsla av att det kan komma att göra det i perioder.
Good Lord, help me... Ok, thanks!

Jag har ingen att prata med här, trots att jag faktiskt sitter i en växel idag. Underligt? Nej; de som ringer hit vill inte prata med mig, de vill bara hamna rätt.
Jag ska göra mitt bästa.


På bussen satt samma gubbe som vanligt, jag skrev om honom i juli nångång, den där gubben som sa att "Det där är en rar flicka" om mig och fick det att låta som om man var något knullbart och dockliknande.
Han sitter på samma plats varje morgon, pratar om samma saker.
Motorljudet dränker hans varje ord, och jag kan tänka på annat under hela resan, även om det är långt mer smärtsamma saker som trampar runt i skallen och hugger i magen med sylvassa tänder.