Vi ses kanske nästa år
Tjugo minuter kvar och nedräkningen börjar bli uthärdlig.
Jag blev nyss häpen över att få en kommentar av Ragge men det är klart han snokat reda på min bloggadress, det är ju knappast så att den är hemlig; vad skulle vara poängen med en hemlig blogg.
Stället börjar bli öde. Jag fick en present förrut, en picknickryggsäck. Smart. Det är en sån som min mamma är ute efter vet jag. Ska jag vara roat elak och säga HAHA på Nelson-vis (värstingen i the simpsons naturligtvis)eller bara hålla käften och ge henne väskan? Handduken som ligger i behåller jag. Jag skämtade förrut om att jag ska sätta en stor lapp med "KÖTT ÄR MORD" ovanpå företagsloggan men jag väntar nog med det va? *hehe*
Sommarjobbarna som går iväg nu säger till varandra, och en del säger det till mig med; Vi ses nästa år!
För tydligen så fastnar man lite här när man väl börjat jobba. Det är några som sagt "Jag började med att sommarjobba här, nu har jag varit här i 22 år".
Jag erkänner matt att jag blir lite skraj. Tanken att vara på samma plats så länge ger mig krypnmingar, rastlösheten blir snabbt värre.
Men som jag sa till nån helt nyligen: vad man jobbar med säger ju inget om hurdan man är som person. Det vet jag ju. Men det beror väl på platsen med; om man trivs med det man gör så ska man stanna.
Annars är det dags att gå vidare.
Det kommer att kännas jävligt underligt på måndag morgon att inte behöva stiga upp och åka hit.
Vakna vid samma tid kommer jag ju att göra, jag vaknar ju av mig själv numera, men på måndag kan jag somna om igen. Och sen ska jag ringa hit till syrran och höra hur hon har det på jobbet på sin första dag efter semestern.
Bara för att jäklas.
6 minuter kvar. Jag väntar ivrigt på nyheterna på lokalradion, det är min signal på att jag kan lämna stället med gott samvete.
FÖRESTEN roar det mig en smula att de bränt ner Alléskolan. Taskigt men kanske inte oväntat att det händer när eleverna inte vill börja skolan igen. Så nu måste skolstarten kanske skjutas upp.
På min tid gjordes det på sin höjd stinkbomber som släpptes i korridoren för att vi skulle få gå tidigare.
Att faktiskt BRÄNNA NER skolan under de sista dagarna av sommarlovet var det väl ingen som vågade. Inte då.
I rest my case
Jag blev nyss häpen över att få en kommentar av Ragge men det är klart han snokat reda på min bloggadress, det är ju knappast så att den är hemlig; vad skulle vara poängen med en hemlig blogg.
Stället börjar bli öde. Jag fick en present förrut, en picknickryggsäck. Smart. Det är en sån som min mamma är ute efter vet jag. Ska jag vara roat elak och säga HAHA på Nelson-vis (värstingen i the simpsons naturligtvis)eller bara hålla käften och ge henne väskan? Handduken som ligger i behåller jag. Jag skämtade förrut om att jag ska sätta en stor lapp med "KÖTT ÄR MORD" ovanpå företagsloggan men jag väntar nog med det va? *hehe*
Sommarjobbarna som går iväg nu säger till varandra, och en del säger det till mig med; Vi ses nästa år!
För tydligen så fastnar man lite här när man väl börjat jobba. Det är några som sagt "Jag började med att sommarjobba här, nu har jag varit här i 22 år".
Jag erkänner matt att jag blir lite skraj. Tanken att vara på samma plats så länge ger mig krypnmingar, rastlösheten blir snabbt värre.
Men som jag sa till nån helt nyligen: vad man jobbar med säger ju inget om hurdan man är som person. Det vet jag ju. Men det beror väl på platsen med; om man trivs med det man gör så ska man stanna.
Annars är det dags att gå vidare.
Det kommer att kännas jävligt underligt på måndag morgon att inte behöva stiga upp och åka hit.
Vakna vid samma tid kommer jag ju att göra, jag vaknar ju av mig själv numera, men på måndag kan jag somna om igen. Och sen ska jag ringa hit till syrran och höra hur hon har det på jobbet på sin första dag efter semestern.
Bara för att jäklas.
6 minuter kvar. Jag väntar ivrigt på nyheterna på lokalradion, det är min signal på att jag kan lämna stället med gott samvete.
FÖRESTEN roar det mig en smula att de bränt ner Alléskolan. Taskigt men kanske inte oväntat att det händer när eleverna inte vill börja skolan igen. Så nu måste skolstarten kanske skjutas upp.
På min tid gjordes det på sin höjd stinkbomber som släpptes i korridoren för att vi skulle få gå tidigare.
Att faktiskt BRÄNNA NER skolan under de sista dagarna av sommarlovet var det väl ingen som vågade. Inte då.
I rest my case
posted by vandrarvild at 12.8.05
1 Comments:
Hmm, vad som är poängen med en hemlig blogg?! Tja. Jag är alltid hemlig på nätet. Fast det är klart, nu har jag ju ändå lagt ut såna bilder av mig i min egen blogg så att t ex dataavd på mitt jobb lätt skulle känna igen mig (vi delar korridor o pentry) o straffa mig om de vill -- att blogga är nödvändigt, sure, men inte på arbetstid...
Annars är det min allmänna paranoia som hindrar mig från att ens lägga ut mitt förnamn på min egen blogg (så du får gärna ändra i dina länkar! ;) och vem skriver man för egentligen? Jag kanske inte vill att mina släktingar ska råka läsa t ex. Vet inte än. Vet ju inte vad som komma skall, man vet aldrig vilka bekännelser som plötsligt kan ploppa fram...
Skicka en kommentar
<< Home