En dag av tunga dofter

Det är en dag av tunga dofter och ösregn. En dag när jag önskar att nån enda människa från jobbet som har bil kunde komma förbi när jag kliver av bussen och erbjuda mig skjuts.
Istället får jag gå en bra bit i ösregn.
Istället får jag komma hit och fråga efter träskor i klädförrådet så att jag kan öppna upp mina gympaskor för att torka.
Jag sitter barfota nu. Jag har hängt mina stumpor på golvfläkten för att torka(det funkar).
Jag har jordens huvudvärk på gång.
Jag undrar om det var det här jag kände i magen imorse; en lätt oro som blev större av att inte veta vad jag var orolig för.

Eller så var det vädret, huvudvärken var på gång redan då. Jag kunde ha stannat hemma men att ha jobbat i över sju veckor utan en enda sjukdag och sen var borta sista veckan för att jag kanske får huvudvärk kändes lite onödigt.


Alla dofter som sveper in här känns fuktigt tunga under den regngrå himmelen. På vägen ner hit i spöregnet stinker det emellanåt av den där kväljande doften, som av fisk fast skarpare och den kommer ofta i samband med asfalt och regn. Det kanske är så mosade sniglar luktar. Jag vill alltid kräkas när jag känner den.



Jag har ett sug efter att kolla på kassa filmer från 80-talet.
Speciellt en film med en mycket ung Val Kilmer, 'Real Genius' från 1985.

Det året fyllde jag elva. Val Kilmer var tjugosex.
Jag har varit svag för honom sen dess.
Det kanske är det som gör suget efter filmer: Lena-->singel-->ögongodis-->val kilmer?