vacker saga

jag har alltid gillat sagor. mamma läste dem för mig när jag skulle sova. när jag blev äldre förstod jag dem bättre, men den längtan som ligger i att allting är möjligt, som i sagorna, kan jag inte släppa taget om riktigt. jag vill inte

och nu filmen "Pans's labyrinth"; hur vet man när man råkar på en riktigt sagoberättare, eller när magin visar sina vackraste drag? hoppar hjärtat till, eller är det bara längtan som ropar och äntligen får svar?