och vaknar aldrig mer

Min mormor dog inatt och mamma ringde mig när jag satt på bussen till Någonstans för att berätta det. "Det är så märkligt" säger mamma "men när jag pratade med henne i fredags pratade hon om pappa och hur det var när de möttes och att det regnade när de förlovade sig och en massa saker, och jag tyckte hon verkade lite underlig". Jag hör på rösten att hon inte gråtit ännu, hon måste ringa runt till alla först." Och igår när jag pratade med henne var hon så anfådd, men [min moster] åkte dit i morse för mamma svarade inte när det ringde, och då låg hon i sängen. Hon hade bara somnat in under natten någongång".

och så är det med den historien om ännu ett liv som släckts.
Hurdan var hon? Historiens godaste havregrynsgröt(vi vet fortfarande inte riktigt vad hon gjorde för att få den så god) och en bal när hon var arton där hon träffade morfar. Hon hade nästan bara eller enbart sameblod i ådrorna och var yngst av elva tolv syskon. Hon växte upp och hade sin systerdotter som närmaste vän eftersom de var lika gamla. Mormor var en trebarnsmamma som levde större delen av sitt liv i Haparanda, som gifte sig med morfar( som dog i cancer många år senare) och...

och kvar har jag bilder av bruna tapeter i deras hall, och telefonen på väggen, sommarstugan och vägen dit, badkar och parkeringen bakom deras lägenhet där morfar satt med mig i den lilla gula bilen och låtsades att jag körde. Men av mormor själv, kvinnan bakom allt det där, minns jag inte mycket alls. Man trodde väl på naivt barnbarnsmanér att hon skulle vara kvar i all evighet. Ändå blev hon 85.

Inatt somnade hon och vaknade inte mer.

Allt det där jag ville fråga henne om blev plötsligt glasklart för mig i sin förlorade glans: vad var det nu jag ville veta, hur såg det ut där hon var, i sitt hörn av världen, och vad tänkte hon egentligen på igår kväll när hon drog nattlinnet över huvudet?