måndag, december 11, 2006

Jag vet inte hur det är i andra städer, man Malmö av idag är grått, regnigt och ser rätt kallt ut. Jag vill svepa in mig i solsken, men jag nöjer mig med en kopp te och den ännu olästa Paul Austerboken.

Musikalmusiken på repeat(efter att jag raderat alla låtar med den där Skatan Brightman) men så snart jag lämnar datorn kommer D alla gånger sätta på nya Tom Waits. Det gör mig inget, jag börjar gilla Waits mer och mer, han är musikens svar på glorifierad white trash. Av någon anledning kan jag gilla sånt. Det regnar ju redan, varför inte bara sjunka ner ännu mer i misär.

5 Comments:

Blogger Unknown said...

Neeej
Tom Waits är inte white trash, glorifierad eller oglorifierad.
White trash för mig är typ: Kid Rock, Britney och Lynnyrd Skynnyrd. De sistnämda bandet glorifierat efter ett fullt varv på ironibarometern. All "Southern Fried Rock" är mer eller mindre medveten wt
Kid Rock - medveten oglorifierad wt
Britney - omedveten glorifierad wt
Svensk white trash - allt från "idol" ...unt zo wieter

11 december, 2006 17:29  
Blogger vandrarvild said...

Waits är vad jag kallar för WT ändå, generation äldre och lite mer...industriområde men ändå WT, trailer park och sliten bil och ölflaskor... Sen att Britney är WT hon med fast generation yngre, det är som det är......



*Flickvännen begick en av Dödssynderna när hon kommenterade hans musiksmak. Flera år senare hade han ännu inte glömt hur det sved till i hjärtat när han läste hennes svekfulla ord...*

11 december, 2006 21:57  
Blogger Peter Madison said...

Hmm...håller nog med flickvännens pojkvän i denna fråga....!

11 december, 2006 22:36  
Anonymous Anonym said...

Jag lämnar kategorierna därhän och konstaterar helt frankt att jag blir GLAD av Tom Waits, sån är jag.

12 december, 2006 09:01  
Blogger vandrarvild said...

Matte: Ja, jag med. Och det är väl egentligen det enda som spelar nån roll.

13 december, 2006 12:01  

Skicka en kommentar

<< Home