fredag, december 08, 2006

Om du vill vara med och leka en stund

Må hända att jag är sent ute, men det är nu först som jag börjat se på Ugly Betty på femman på tisdagar(?).
Och återigen häpnar jag över det här hollywood*fenomenet som amerikaner aldrig tycks tröttna på. De tar en vanlig söt tjej och tror de förlöjligar henne och hennes kvinnlighet genom att sätta på henne glasögon och tandställning och kläder som är halvgalna enligt TV-serie och filmnormen. De tycker sig ta det normala mänskliga och gör det till något konstigt och udda. Det är där logiken brister för min del.

Personligen tycker jag inte alls hon är vidare ful eller fånig. Jag är lite småkär i hennes person och skulle lätt tänka mig att bli vän med henne. Samtidigt är jag medveten om att det förmodligen är meningen att man ska göra det, ställa de andra "normala" i annat ljus och sympatisera med Ugly Betty. Well, det lyckas de ju med.

Men ändå: brillor och tandställning? Lyckas de lura någon tittare som sitter där vid teven och pekar finger åt den normala tjejen(som leker clown för en jävla massa pengar) och sympatiserar med alla andra i den stela trista modevärlden?

Att använda ett grepp där man vänder på det hela tillintetgör hela saken lite grann. Nu ska den 'vanliga' tjejen träda in i modevärlden. Hon är den fula ankungen men kommer alltid, trots att folk ständigt hackar på hennes stil, härda ut och vara sig själv.
Hon kommer tveka många gånger men slutligen.... ja, vi får se vart det hamnar. Skulle det bli så att hon genomgår den sedvanliga hollywoodförvandlingen mot slutet av serien skulle hela serien mist hela sin poäng, så antagligen gör hon inte det utan fortsätter vara sig själv, sitt "galna Jag" . Men temat har man ju stött på plågsamt många gånger tidigare. Media världen över vimlar ju av makeovers, före- och efter-förvandlingar och förvanlingstema och du är lika äcklig som det du äter.

För så som du ser ut av dig själv duger helt enkelt inte. Du måste anpassas, annars vingklipps du och förpassas bakom scenen.
Men har du tur kanske det kommer en prins på vit springare och räddar dig och får de andra Normala att se ditt verkliga Jag, det vackra samhällsanpassade bakom tandställningen och glasögonen och de galna kläderna - som de Normala tar som ett skämt från din sida, för ingen kan ju se ut sådär på riktigt, ingen får ju sticka ut sådär pass. Det går inte.- och har du riktigt riktigt tur kanske du får vara med de Normala och leka en stund.

*Hollywood står inte som produktionsplats här, utan mer som ett begrepp för det amerikanska synsättet inom film och serie.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Vill kräkas över allt sånt nu. Men skitbra skrivet.

09 december, 2006 22:55  
Blogger vandrarvild said...

tacktack!

10 december, 2006 00:53  

Skicka en kommentar

<< Home